Jag började arbeta 50% i november efter min operation. Mitt största problem då och nu är att sitta. Jag har svårt att stå och gå längre sträckor. När jag kommer hem vid tolv så möts jag av denna bild, den 8/1-19. Jag började gråta, fanns ingen chans att ta sig in och se vad som hänt under plasten. Jag förbannade min egen snålhet att köpa ett billigt tunnelväxthus och att jag inte trots att tanken slagit mig stadgade upp det bättre innan vintern. Men till mitt försvar så var inte kroppen i direkt toppform.. Tankarna for runt och jag funderade på hur jag skulle kunna återuppbygga den. Att ramen hade knäckts på mitten stod klart när det gick att ta sig fram för att inspektera förstörelsen. Mitt älskade persikoträd hade gått av och det mesta såg riktigt illa ut. Träramen som hela tunneln stod på hade klarat sig bra. Jag hade god tid på mig att surfa runt och leta efter vilken sorts tunnel som jag skulle satsa på nästa gång.
留言