Mina föräldrar bor ca 500 m ifrån oss. En av de vackraste platserna jag vet. De fick köpa huset 2002, då var min dotter Emilia inte ens ett år gammal. Jag trodde på riktigt att de fått hjärnblödning när de berättade att de hade köpt huset, det var ett riktigt ruckel för att säga det milt..
Min faster och farbror var dom första som köpte ett torp i Dalsäng i mars 1965. Först som sommarhus men flyttade sedan hit permanent och ägde "torpet" i nästan 50 år. Jag var ofta hos Nenne och Alf i Dalsäng under min uppväxt, hos henne var som att vara på kolli. Vi min bror och jag lekte järnet här med allt möjligt, vi sköt luftgevär, hoppade höjdhopp, fiskade, badade drog ut madresser över hela gräsmattan och gjorde hinderbanor. Vi hade inte tråkigt en minut. Det var på 80-talet som vi gick upp till miniatyrstaden på picknick och tittade på alla dessa häftiga miniatyrer. Då sa min mamma: det här huset ska jag köpa sen. 20 år senare gjorde hon det.
Mina föräldrar har lyckats att renovera upp huset och behållit all charm som ett gammalt hus har. Minityrerna som finns kvar på tomten är allt från Taj Mahal till elaka häxan längst ned i numera hästhagen. Mannen som bodde i huset byggde dessa minitayrer av sockerbitsstora stenar.
Bilder kan aldrig göra platsen rättvis, men till våren med all grönska är det som ett riktigt paradis.
Jag flyttade till Stockholm 1999, då jobbade jag som tågvärdinna på x2000. Min sträcka var Stockholm-Malmö Köpenhamn. En rolig tid med mycket party och många nya roliga människor. Jag träffade Emilias pappa och Emilia kom till världen i december 2001. När jag kom hem till jul det året var det nästan -30 grader. Under Emilias uppväxt åkte jag ofta hem efter att mina föräldrar köpt miniatyrstaden. Emilia trivdes förträfligt hos Mommo och Moffa. Det som hon hade jobbigast för som barn var att få snö på vantarna, då skrek hon i högan sky. Jämt när vi skulle åka hem därifrån grät mommo och Emilia, de har under hela tiden haft en speciell kontakt. Mommo gjorde alltid en liten matsäck innehållande saft och smörade mariekex som Emilia åt i bilen på väg hemåt mot Stockholm snörvlandes om att hon ville stanna hos Mommo.
Det fungerade inte med Emilas pappa och vi valde att gå skilda vägar innan Emilia fyllde två år.
Jag träffade min gubbe på jobbet på Coca Cola, 2005 och blev ett par. William är född i december 2007, vi kände att varför inte flytta ifrån Stockholm och bosätta oss på landet. Valet föll på Dalsäng, Sandviken.
Min dotter har sammanfattat det så här: " Min mamma flyttade ner till Stockholm med en resväska på bussen, när hon flyttade hem igen kom hon med en lastbil, två bilar, två barn och en karl". Nu kan vi också lägga till två hundar.
Vi började att bo i ett torp på 45 kvm, när en arbetskamrat till min pappa berättade att han och hans sambo skulle separera och frågade om min pappa visste ngn som ville hyra ett hus, självklart tänkte han på oss. Vi flyttade till vårt älskade hus 1december 2008, då hade vi bott trångt i lilla stugan sedan 1 juli samma år. Nu fick vi massor med plats. Men vi hyrde det bara och jag kan säga att det var inte direkt nyrustat. Men vi trivdes jättebra, i Jäderfors och tanken på att äga ett hus blev starkare.
Sten-Åke som ägde vårt hus och två till började att bli till åren och han ville sälja alla tre hus. Då satte min gubbe ned foten rejält, han blev livrädd! Visst kunde han gå med på att köpa ett hus men inte tre, jag förstår honom han har inte bara tummen mitt i handen utan någonstans under foten. Vi började att titta runt efter ett annat hus...
Comments