Man hinner tänka en hel del när man sitter i sin ensamhet på väg upp mot Älvdalen. Det tar ca 3 timmar dit enkel väg. Med tanke på att min hjärna snurrar oavbrutet hela tiden så förstår ni säkert att jag hinner med att fundera ut en hel del olika projekt. En del ratar jag direkt när de kommer upp, andra går vidare i tankeverksamheten en andra sväng. Har de kommit vidare till steg 2 börjar jag konkret fundera på att göra slag i saken. Steg nr 2 innebär oftast att jag ska försöka lägga fram det för gubben att det är en riktigt bra idé denna gång som jag har kommit på. Hans första spontana svar är alltid nej, det är jag van vid så man kan säga att ett nej är inte alltid ett riktigt nej när det kommer till att jag vill något. Det första som jag tror far igenom hans hjärna är att det säkert kommer att innebära mer jobb för honom. Vilket han har varit med om allt för många gånger när jag säger att jag ska klara allt själv...
Därför laddade jag upp med i mina öron bra argument för min nuvarande idé. Gick igenom dom på väg hemåt och var rätt nöjd och belåten med mig själv om hur uppfinnesrik jag kan bli när jag vill något. Snacka om snopet när han faktiskt sa att ja, varför inte... Trodde på riktigt att jag hört fel, men han sa verkligen så. Tro mig, ett ja brukar inte komma direkt, när jag tänker efter har de nog aldrig hänt tror jag.. Jo förresten dagen jag friade till honom med frukost på sängen och skumpa sa han ju faktiskt ja direkt, det är dock 11 år sedan nu..
Riktig ruggigt kallt var det när jag anlände till Älvdalen runt elva snåret. Träffade trevliga människor och efter avklarat jobb styrde jag kosan neråt igen. Med några stopp, först för mat i Mora, blev en Max sväng faktiskt som jag egentligen skyller på gubben eftersom han valde att ta med sonen till Sibylla och skickade snäll som han är en bild på maten. I ensamheten kan man lätt tycka lite synd om sig själv som kör så långt så då är man värd en burgare med lyx shake från Max anser jag. Stoppade även i Falun och besökte fler kunder och kom sedan hem och upptäcker att vi inte har det så mycket varmare än uppe i Älvdalen, burr.
Så vad är det för briljant idé jag kommit på? Det tänker jag inte riktigt avslöja ännu men det involverar den här...
Vår gamla lekstuga, som har sett bättre dagar. Ursprungligen så stod den på en kolonilott hos en släkting och flyttade upp till Dalsäng för en himla massa år sedan. Dock hamnade den hos mina föräldrar först, det här var någon gång under början av 2000-talet. Vid den tiden bodde jag i Stockholm och hade ingen aning om att jag skulle flytta hem till "Viken" igen. Hos oss hamnade lekstugan någon gång runt 2011 skulle jag tro.
Här har min äldsta barn, Emilia som tagit sin chihuahua med sig och flyttat genom halva Sverige ner till Partille haft div övernattningar med sina kompisar. På senare år har det varit något slags förvaringsplats för leksaker som gått sönder. Vet inte hur många vattenpistoler som ligger där inne men en hel del är det. Över dessa trasiga leksaker har jag knölat in wellpapp skivor som jag får från en snäll granne i byn. Han brukar ta hem en pall åt mig när jag behöver, otroligt tacksam för det. Även kassar med tidningar som jag samlar på mig från alla håll ryms också här inne.
Nu när jag ska sjösätta min idé måste jag hitta en annan plats för wellpappen och tidningarna, trasiga leksakerna åker på tippen. Just nu är det för mycket snö för mig att ta mig fram till dörren, då jag envisas med att ha gympadojor fortsatt så var jag inte sugen på att pulsa fram och ta ett kort. Jag återkommer vidare om detta roliga projekt. Nu är det dags att stänga av och gå och natta, i morgon väntar en fullspäckad dag. Det är dags för Raffaello heart att göra intåg i en butik nära dig, lagom till alla hjärtans dag i nästa vecka.
Sov gott!
Komentáře